Fantastisk julgransplundring på Ulriksdals slott

Jag, min mamma och äldste sonen Casimir (6,5 år) har varit med om en fantastisk julgransplundring på Ulriksdals slott.

Ulriksdals slott

Jag ringde under jullovet och gav mig inte trots att det tutade upptaget flera gånger. Till min stora lycka fick jag tag på tre biljetter. Egentligen var det fullt, sa damen, men det hade precis kommit ett återbud så det fanns plats. Vilken tur att jag inte hade gett upp, alltså.

Dörren öppnas

Klockan halv tolv var vi på plats på Ulriksdals slott, efter att ha irrat omkring lite och slutligen parkerat utanför handelsträdgården. Efter att ha väntat en stund och sonen ätit en varm korv med bröd som jag tagit med mig (det ingick i dealen eftersom julgransplundringen började klockan tolv och höll på i nästan två timmar) så öppnades äntligen porten klockan kvart i tolv. 

Änkedrottningen (mammas bild)

Det var ett trettiotal familjer som var med på julgransplundringen och som hälsades välkomna av kung Karl den femtonde och hans familj. 

Barnguidning 

Efter detta var det dags för en liten visning i slottet, där barnen fick gå runt och leta efter stjärnor i rummen. På stjärnorna stod det lite information om slottet, föremålen och personerna - en text som var anpassad till barnen. Väldigt spännande, informativt och alldeles lagom. Möjligen hade det varit roligt ifall någon av de historiska personligheterna kunnat följa med barnen och berätta också, men detta var helt klart överkurs. 

Varm choklad och sockerkaka på menyn (mammas bild)

Då barnen hade sprungit igenom slottet (i vårt fall hann vi två varv) så var det dags för varm choklad med vispgrädde, sockerkaka och att utse bönkungen. Bönkungen är en gammal tradition som påminner om mandeln i gröten - bara det att man ska hitta bönan i kakan istället. Tydligen var det så historiskt att den som hittade bönan fick vara kung för en dag - medan kungen själv fick ikläda en av sina undersåtars gestalter. Under tiden som vi åt sockerkaka och drack kaffe, te eller varm choklad så berättade de olika personerna lite om seder och bruk förr i tiden.

Kungen med kakan

Så fort vi ätit upp så fick vi gå en trappa upp till den stora matsalen. Någon sa att det var tråkigt att det inte fanns någon gran, vilket gjorde mig lite besviken. Döm om min förvåning och förtjusning när dörren till matsalen öppnades och en fantastisk gran uppenbarade sig.

Den fantastiska granen

Inte bara gran fanns där, utan även dragspelare och texthäfte. Inget hade lämnats åt slumpen med andra ord. 

Vem kommer på gården?

Vi dansade ganska länge och sjöng alla gamla favoriter (som Viljen i veta, Karusellen och Prästens lilla kråka) och några sånger som man inte hör så ofta nu för tiden (som Skära havre). Allra sist blev det långdans genom slottet, vilket var en upplevelse bara det. 

Julbocken

Precis när långdansen var slut så ropades det att det var någon som kom på vägen utanför slottet. På ett huj hade alla barnen sprungit till fönstret och ropade att det var julbocken som var utanför. Casimir skrattade dock, skakade på huvudet och sa att det minsann var "-Kungens bror Oscar den andre" som klätt ut sig till julbock. Själv tänkte jag att arrangörerna lyckats bättre än man kunnat ana med den historielektionen.

Glad med godisstrut

Julgransplundringen avslutades med att alla barnen fick godisstrutar. I det ögonblicket var jag ganska glad för att sonen hade ätit lättlunch innan, med tanke på att en hel strut med godis på fastande mage inte varit så bra.

Sammanfattningsvis så var jag, min mamma och Casimir lika nöjda med dagen vilket torde vara ett mycket gott betyg. Att skapa en tillställning som är lika minnesvärd för tre generationer är inte gjort i en handvändning. Det allra bästa var dock att alla personerna som spelade kungen och hans familj var oerhört snälla och vänliga mot barnen hela tiden. De visst precis hur de skulle prata med barnen och fånga deras intresse. Nästa år kommer jag att hänga på låset...

Länk till förra årets julgransplundring på Nationalmuseum (som inte alls var lika bra). 

Mumietillverkning på Medelhavsmuseet

Idag har jag och äldste sonen (sex år) haft vår "mamma-son-dag" vilket innebär att vi gått på museum. Vi tycker det är precis lika roligt båda två (tror jag i alla fall) och själv är jag mycket tacksam att jag äntligen fått någon familjemedlem som också gillar att gå på visningar.

Linda berättar

Valet för dagen blev Medelhavsmuseet och Mumievisning. Det var Linda som höll i barnvisningen och hon var precis lika suverän som förra gången. Alla barnen var helt absorberade av hennes berättelser om bakgrunden till mumierna och som pricken över i:et hade hon med sig olika föremål som hon skickade runt.

Barnen fick bland annat lukta på de oljor som man använde för att bereda kropparna och även prova en egyptisk kudde.

Skarabéer och mumier i lera

Efter visningen gick vi till ateljén där man kunde färglägga sarkofager, skriva sitt namn i hieroglyfer eller göra en egen mumie i lera (allt för det facila priset av 40 kr).

Målning av sarkofag

Både jag och sonen hade väldigt roligt och var rörande eniga i vår uppfattning att Medelhavsmusseet både har de bästa barnvisningarna och den roligaste ateljén.

Petras prick

Idag har jag och mina småbarn, Caspar (fyra år) och Lissan (två år) varit och sett Petras Prick på Dockteatern Tittut. Petras prick handlar om leoparden Petra som en vacker dag upptäcker att en av hennes prickar bestämt sig att ge sig iväg ut i världen.

Petras prick (bild från teaterns hemsida)

Först och främst: jag gillar Dockteatern Tittut. Sanningen är att vi ser praktiskt taget alla föreställningar så fort det går. I helgen hade Petras prick premiär och eftersom jag var tvungen att vara hemma med småbarnen så passade vi på att gå på dockteater.

Precis som vanligt så började föreställningen redan i foajén, vilket  jag tycker är genialt. Dels för att det omedelbart fångar barnens intresse och dels för att det blir så mycket lättare att få med sig barnen in i salongen. Jag kan tänka mig att just denna lilla detaljen hade kunnat bli ett problem annars, med tanke på hur många fina dockor och roliga böcker som finns i foajén.

Teater i foajén

Petras prick var mycket välgjord. Jag gillade speciellt att föreställningen började och slutade på samma ton - och att vi fick återse de små fåglarna ifrån foajén i slutscenen i salongen. Jag uppskattade att man band ihop sångtexten och teatern - att det som först sjöngs sedan gestaltades.

Pricken

Jag tycker också föreställningen lyckades väl med konststycket att balansera mellan det lite mer krävande och eftertänksamma och sådant som barn mellan tre och sex år tycker är roligt att titta på (som att hoppa, jaga och ramla). För min egen skulle tyckte jag föreställningen var underhållande och till skillnad ifrån Min Nattresa så fanns det en tydlig handling och dessutom gick det att förstå sensmoralen och det underliggande temat (om vänskap, självständighet och vikten av att våga gå vidare och pröva något nytt)  i pjäsen.

Petra och pricken

Det enda som jag inte gillade var att pjäsen var en aning för lång. I alla fall med tanke på åldersrekommendationen. Min två-åring klarade väl av att sitta acceptabelt stilla ungefär halva tiden. Resten av föreställningen utfodrade jag henne med vindruvor och på slutet ålade hon (tillsammans med flera andra barn) runt på golvet, fruktpåsen till trots. Jag skulle nog säga att barnen skulle vara minst tre år för att ha riktig behållning av föreställningen.

Å andra sidan var det Lissan som gav pjäsen oreserverat beröm. "-Jätterolig teater"sammanfattade hon när föreställningen var slut.

Lekplatsen Bryggartäppan Södermalm

Jag och pojkarna, Casimir (sex år) och Caspar (fyra år), har besökt Bryggartäppan, en Per Anders Fogelströminspirerad lekplats på Södermalm.

Lekplatsen Bryggartäppan

Precis som de lekplatser som Lekplatsbolaget gjort tidigare (som Junibacken och Mulle Mecks lekpark) så är Bryggartäppan väldigt fin och välgjord. Husen är uppbyggda efter beskrivningar i Fogelströms böcker här och där finns små skyltar med utdrag ur böckerna.  

Krogen sista styvern

På lekplatsen så finns det flera hus som man kan gå in i och dessutom en fin stenbro som lämpar sig utmärkt att leka "Bockarna bruse" under. 

Smedjan och Henning & Lottens hus

Ridvänligt hästlass

Finaste huset är Henning och Lottens hus där båda pojkarna lekte väldigt länge. Resten av tiden ägnade storebror åt att sälja glass i handelsboden och lillebror åt att klättra i träd och leka på hästskjutsen. 

Handelsboden

Både jag och barnen gillade lekplatsen väldigt mycket. Vi tillbringade ett par timmar där utan några problem, och skyltarna gjorde det spännande också för vuxna att titta på de olika byggnaderna. Det var enkelt att ta sig kommunalt (tunnelbana till Skanstull) och sedan en kort promenad upp för trapporna bakom thaimatskiosken (vilken syns från t-banestationen) och sedan bara rakt fram tills man ser parken.

Labyrint

Egentligen fanns det bara två nackdelar med lekplatsen. På lördagseftermiddagen var det väldigt mycket folk där. Barnen verkade inte besväras nämnvärt av detta men jag tyckte det gjorde övervakning och social interaktion lite krångligare. Som tur var så började det duggregna efter ett tag, vilket skrämde hem många som bodde nära. Den andra nackdelen (och en betydande sådan) var att det saknades toalett. Spenderar man ett par timmar i en lekpark är det ofrånkomligt att någon blir kissnödig. Vi löste problemet genom att gå till ett närliggande kafé och fika (vilket tyvärr inte var någon kulinarisk upplevelse med några trötta Delicato-bollar och Hallonsoda). Under tiden som vi satt där kom det en annan familj med två barn som bad att få låna toaletten och som inte ville fika, vilket ledde till att de fick betala tio kronor för tjänsten. Med tanke på biträdets suckar och himlande med ögonen förstår jag att detta inte tillhörde ovanligheterna. 

Sammantaget var dock Bryggartäppan en väldigt trevlig erfarenhet och väl värd ett besök, gärna för far- och morföräldrar med barnbarn och helst då inte en lördagseftermiddag.

Pettson och Findus på Musikaliska

Idag har jag, Caspar (fyra år) och Casimir (sex år) varit och sett Pettson och Findus på Musikaliska Akademien. Föreställningen var en del i de aktiviteter som fanns att tillgå på Musikaliska Akademiens temadag "Barnens Dag".

Poster

Att vi skulle gå på Pettson-föreställningen var något som jag kom på igår kväll. Jag utgick ifrån att föreställningen skulle vara fullbokad, men döm om min förvåning när det fanns gott om platser kvar.

Pettson, Findus och hönan

Konserten (allsången eller föreställningen vad man vill kalla det) bestod av en del teater, lite spex och mycket musik och sång. Både jag och barnen tyckte det var väldigt roligt, även om jag snabbt insåg att jag nog borde förklarat det stora musikinslaget för barnen i förväg (som hade ställt in sig på barnteater). 

Kapellmästaren som tupp

I vilket fall som helst var hela föreställningen väldigt rolig och givande. Sven Hedman är ju Pettson personifierad och Fanny Wistrand som Findus var både charmig och skicklig. Personligen tyckte jag nästan mest om kapellmästaren Per-Olof Ukkonens arrangemang för blåsorkester och det faktum att han dessutom dirigerade iförd tuppdräkt gjorde upplevelsen komplett.  

Dansant katt

Pettson och Findus i blåorkestertappning var alltså ett vinnande koncept och efter en mycket aktiv dag, som bland annat innebar ett par timmar i en tema-lekpark, så var barnen och jag rörande överens om att föreställningen varit dagens höjdpunkt. 

Kulturfestivalslördag

Idag har jag och maken cyklat till stan och utnyttjat den sista dagen av Stockholms Kulturfestival. (Egentligen är söndag allra sista dagen men då finns det inte några barnaktiviteter). Trots att det duggregnade från det att vi åkte tills att vi bestämde oss för att åka hem cyklade vi alltså från Mälarhöjden och till stan och tillbaka igen.

Jazzmys

När vi väl var framme trillade, mer eller mindre av misstag, in på en konsert med Jazzmys. Pojkarna gjorde det fullständigt klart att de gärna ville lyssna på barnkonsterten vilket gjorde mig så ivrig att jag först lyfte pojkarna över kravallstaketet och därefter klättrade över själv. Jag blev tillsagd av en vänlig vakt som upplyste mig om att det fanns en öppning en bit bort.

Jazzmys hade ett bra och roligt program för barnen. Personligen hade jag uppskattat ännu mer interaktion med den unga publiken, framförallt skulle jag ha uppskattat ifall de fick sjunga med mer. Samtidigt förstår jag väl att bandet helst ville framföra sina egna alldeles utmärkta barnsånger.

Målning

Då konserten var slut gick vi vidare in på festivalområdet på Brunkebergstorg och fastnade genast på Zirkus Lokos kostmålning. Casimir som är sex år och älskar att måla och rita sprang in direkt och började måla, medan Caspar (fyra år) var mer skeptisk och bestämde sig för att måla först efter att han stått och tittat på en stund.

Glass är gott!

Lissan skötte sig dessvärre inte utan for omkring på festivalområdet som en skållad råtta. Till slut fick stora C nog och köpte henne en glass, vilket gjorde att hon lugnade ner sig för en liten stund.

Lissan går balansgång

Caspar går på lina

Nästa aktivitet blev cirkusaktiviteter med Cirkus Normal. Casimir började med att gå på lina och därefter ville både Caspar och Lissan pröva.

Casimir gör konster

Lycklig Caspar

Att göra konster i tyger var också roligt, men efter detta var vi både hungriga och trötta. Vi gick till Max i Kungsträdgården, en aktivitet som med tre busiga barn var minst lika jobbig som cykelturen. Trots att jag tyckte att mina barn var aningen högljudda så fick vi beröm av ett äldre par som satt vid bordet bredvid. "-Ni verkar vara en så gullig familj" sa frun spontant, vilket gjorde mig väldigt glad.

Mål för Midnattsloppet

Bild från DN var Midnattsloppet går

Efter Maxmiddagen påbörjade vi den mödosamma cykelresan hem, bland annat genom att cykla på Hornsgatan, som var avstäng för biltrafik på grund av Midnattsloppet.

Depåstopp

Förberedelserna för löpartävlingen var i full gång, vilket bland annat syntes i att bord efter bord stod uppställt med nästan groteskt många bananer.

Frälsningsarmen still going strong

Mitt i cykelbanan hade Frälsningsarmen parkerat sig där de sålde kaffe och spelade för volontärer och nyfikna turister.

Mycket lycklig över att vara hemma

Klockan åtta var vi lyckligen hemkomna. Väldigt glad för detta var jag, även om det hade varit en trevlig festivaldag.

2012 års Kulturfestival i min blogg

Kalmar slott - Barnens slott i nådens år 2013

Jag och äldste sonen Casimir (sex år) har varit på egen minisemester. Efter att ha tillbringat gårdagen på Ottenbys fågelstation bar det idag av till Kalmar slott - som under sommaren kallar sig för "Barnens slott". 

Kalmar slott

Slottet visade sig verkligen göra skäl för detta namn. Redan när vi kom dit vid öppningstid var det en liten skock av förväntansfulla barnfamiljer som väntade otåligt utanför slottsporten.

Slottsutmaningen

När vi kom in på borggården förstod jag genast varför slottet är så populärt hos barnen. Inom slottsområdet fanns nämligen ett stort antal stationer med tillhörande utrustning.

Döda draken (eller träffa skölden) 

Vi svarade därför enhälligt "ja" på frågan om vi ville delta i slottsutmaningen, trots att vi var ganska osäkra på vad detta egentligen innebar. På hemsidan hade det stått "från sju år" så jag hade inte läst så noga, väl medveten om att äldste sonen precis fyllt sex. 

Bygga

Slottsutmaningen och alla aktiviteter visade sig dock passa precis lika bra för en sexåring och även lillebror (som precis fyllt fyra) hade nog klarat av många av dem. I många fall fanns det olika nivåer och banor som barnet kunde välja, utifrån ålder och förmåga. 

Svåraste utmaningen 

Hitta nyckeln

Den svåraste utmaningen visade sig inte vara att träffa skölden med svärdet. Inte heller slå i en spik rakt (även om det tog sin rundliga tid) utan att lyckas låsa upp den stora skattkistan. Det gick till slut, men föranledde rätt mycket klagolåt under tiden.

Gycklaren Hopp

Att klättra och ringa i klockan klarade dock Casimir snabbt. Likaså att fly från danskarna.

Ring i klockan

Fly från danskarna

Vid en station så fick man gå balansgång för att sedan kasta in en glödande pinne på det anfallande danska skeppet. Som belöning för väl förrättat värv så hördes en ljudlig knall och syntes en ljusblixt.

Spränga danska skepp

När alla utmaningarna var färdiggjorda (Casimir klarade alla utom den som han envist vägrade att försöka med, nämligen att slåss mot "Svarte Riddaren") så fick han dra svärdet ur stenen och blev sedan uppsatt för dubbningsceremoni.

Dra svärdet ur stenen 

Möta den svarte riddaren

Ifall Casimir inte hade velat delta i slottsutmaningen fanns det gott om andra aktiviteter som också pågick på slottet. Lite tråkigt var det att vi varken hann med prinsessguidning eller sagoläsning med äkta sagoprinsessa, men å andra sidan finns det ju flera anledningar att återvända vid ett senare tillfälle.

Sagoprinsessan

Pyssel

Att pyssla hann vi med, speciellt eftersom det var en aktivitet som väl lämpade sig för tiden mellan utmaningarna var avklarade och dubbningsceremonin skulle ta sin början.

Riddarkläder

Klockan halv tolv var det äntligen dags för den högtidliga dubbningen och Casimir och jag begav oss till klädkammaren där han fick hjälp att förvandlas till en riddare.

Prins Casimir

Efter omklädningen fick alla barn som skulle bli dubbade gå i förväg upp till en festvåning där deras namn lästes upp och de därefter fick gå fram, böja knä och mottaga diplom och halssmycke.

Dubbning av riddare

Casimir har fått nyckel och diplom

Just denna del tyckte Casimir var ganska tråkig, vilket jag förstår eftersom det var 22 barn som skulle dubbas och bara fyra ropades upp åt gången. Själv var jag förvånad över att alla barnen satt så stilla och tysta, men fick sedan höra att det berodde på att de blivit intalade att de skulle bli halshuggna annars. Hur det var med den saken låter jag vara osagt, men kan nöja mig med att konstatera att det var en mycket fin ceremoni (som dock inte lämpar sig för de allra minsta).

Två drottningar

Efter dubbningen gick vi på skattjakt, vilket var oerhört spännande och roligt enligt Casimirs uppfattning. Själv är jag imponerad över hur gycklaren Hopp lyckades aktivera och hålla mer än trettio barn som trollbundna under hela skattjakten.

Skattjakt

Casimir trollar

Då skatten var upphittad var både jag och sonen helt slut och vi bestämde oss för att påbörja den långa vägen hem till Ölandshuset. 

Bäst

+Slottsutmaningen

+Skattjakten och suveräna skattletarledaren Hopp

Sämst

-Uselt café med knappt ätlig mat