söndag 28 april 2013

Blenda och trollkarlen

Jag och pojkarna har varit och sett Blenda och trollkarlen, med Ölands dramatiska teater. De har gjort ett kort gästspel (på fyra dagar) i Stockholm på dockteatern Tittuts scen.

Blenda och trollkarlen

Vi hade sett fram emot detta länge, speciellt Casimir, eftersom vi har dockteatern Tittuts kalendarium uppsatt på kylskåpet och gästspelet finns med på denna.

Casimir vill att skylten ska synas

Förvånande nog fanns det gott om biljetter, trots att jag inte bokade förrän några dagar i förväg. Själv hade jag gått och funderat på om jag skulle kuppa in Caspar också, trots att det uttryckligen stod att barnteatern var från fem år.

Å ena sidan så finns det inte många som skulle tro att Caspar verkligen fyllt fem (han fyller fyra om några månader) å andra sidan så visste jag att han skulle ha behållning av pjäsen (och vara tyst under tiden för den delen). Till slut bestämde jag mig för att ta med honom trots allt och tänkte att personalen nog skulle känna igen oss som goda och skötsamma barnteaterbesökare, med tanke på att vi sett i princip alla uppsättningar som de haft under året.

Blenda

Döm om min förvåning när jag kom fram och insåg att det trots att det var helg inte var mer än möjligen halvfullt i lokalen. Ingen höjde på ögonbrynen åt Caspar och jag drog slutsatsen att åldersgränsen (5-9 år) nog bidragit till det var så få besökare. (Personligen är jag för övrigt kluven till fasta åldersgränser och hade hellre sett att de barn som inte klarar av att sitta still får gå ut och få pengarna tillbaka. Som det är nu så väntar förskolepersonalen, som det praktiskt taget alltid är på vardagarna, alldeles för länge innan de tar ut ett barn som stör resten av publiken.)  

I vilket fall som helst så var pjäsen Blenda och Trollkarlen helt fantastisk. Visst är det roligt när barnen lever sig in och följer med i handlingen (som i Mumintrollsteatern förra helgen) men något visst är det ändå med en stor grupp av barn som sitter knäpptysta också. Speciellt i början (när man hör barnviskningar om trollkarlen som tagit barn till fånga och förvandlat dem till blommor) var mycket suggestiv.

Slottet

I korta drag så bygger pjäsen på folksagan om den lilla flickan Blenda som lagar den onde trollkarlens cape med ett av sina gyllene hårstrån. Hårstrået lyser därefter i mörkret och håller trollkarlen vaken och det enda sättet för honom att få sova är att göra goda gärningar. I pjäsen så var grundberättelsen dessutom utbroderad (!) på så sätt att trollkarlen alltså tyckte om att röva bort barn för att därefter förvandla dem till blommor som han hade i sin trädgård. Just detta ingår inte i den ursprungliga sagan, i alla fall inte som jag minns den. Eftersom just denna saga var en av mina favoritberättelser som barn, var det ett glatt återseende och jag tror jag var lika förtrollad som pojkarna om sanningen ska fram.

Blenda, slottet, draken och trollkarlen
bild från scenportalen

I pjäsen ingick såväl dockteater, marionetter och vanlig spelteater trots att hela teatern bestod av en enda skådespelerska. Det tog dock inte ens en minut förrän man glömt bort henne. Jag förstod också varför pjäsen riktade sig till barn mellan fem och nio år eftersom den stundtals kunde vara riktigt kuslig. I alla fall om man är känslig.

Trollkarlen försöker få bort hårstrået
bild från Scenportalen

Caspar  som snart är fyra år är inte känslig, så han uppfattade inte teatern som särskilt otäck. Casimir som snart är sex år sa inte mycket alls. Han var knäpptyst under tiden och kommenterade inte pjäsen efteråt mer än att han också tyckte den var väldigt bra. På kvällen frågade han om han kunde få se den igen, vilket jag vet är ett mycket gott betyg. Jag tror han drömde mardrömmar på natten också, men det var föreställningen värd. 

måndag 22 april 2013

Medelhavsmuseet

Idag har vi varit på visning på Medelhavsmuseet för första gången. Det tog lite tid att hitta rätt så när vi kom fram hade barnvisningen precis börjat. Det visade sig vara en suveränt duktig guide och en liten skara barn bestående av två mycket lillgamla små gossar och en flicka på nio, tio år. De rabblade grekiska myter och gudar som rinnande vatten och själv fick jag finna mig i att ligga i lä vad gällde kunskapen om gamla grekiska epos.


Guiden Linda berättar om Minotauren
Cypernutställningen (se not)

Casimir lyssnade mycket fascinerad på berättelserna och frågade mig (som vanligt när han blir exalterad) om varenda sak han inte riktigt förstod. Guiden hann att berätta om Eris, slaget om Troja och sköna Helena, Akilles och avslutade till sist med berättelsen om minotauren på Kreta. Under hela tiden som hon berättade höll hon upp olika bilder och dessutom hade hon bilder på krukor där hon pekade ut de olika huvudpersonerna.

Casimir vill inte alls posera
dörren till Egyptenutställningen

Själv var jag helt uppslukad av miljön och njöt i fulla drag av visningen. Om sanningen ska fram så hade jag rätt dimmiga begrepp om huvudpersonerna i den grekiska mytologin och tyckte berättelserna var på precis lagom nivå för mig.

Casimir klipper skinn
(och min Medusamask)

Efter visningen fick vi gå en trappa ner på museet för att tillverka egna masker. Jag tror att Casimir försökte göra en Minotaurmask men är lite osäker på detta. Själv tillverkade jag en medusamask och klippte ut en stor mängd ormar i olika skinn som jag limmade på masken.

Utsikten från Bagdad Café
Lördagsgodis

När jag märkte att Casimir började att bli sur när masktillverkningen inte gick precis som han tänkte sig föreslog jag att vi skulle fika lite. Även fikastunden visade sig bli en upplevelse då kaféet hade en makalös utsikt direkt mot slottet.

TIPS!: Det är gratis inträde på museet under hela maj, juni och augusti på grund av att Egyptenutställningen  (som är stora dragplåstret) är stängd. Jag tycker att museet är väl värd ett besök ändå.

Not: Det finns till exempel en världsberömd samling lerfigurer från utgrävningar på Cypern om vilket man kan läsa om här. Den första bilden från museibesöket visar denna samling. 
Det finns också en stor mängd vaser som är intressanta att titta på (läs mer här), en guldsamling och en alldeles äkta mumie. 

lördag 20 april 2013

Muminteater i Vallentuna


Vi har varit på Muminteater i Vallentuna. Maken, stora C,  kom på att han skulle laga en trasig säkring i bilen så vi kom inte iväg förrän kvart över ett och teatern skulle börja klockan två.

Affischen

På vägen var jag ganska upprörd och klagade bittert, men som tur var så lyckades vi hinna till det kombinerade biblioteket och kulturhuset precis en minut före utsatt tid.

Muminteater

Salen var redan full förstås, men vi hittade tre centralt placerade platser på fyra personer. Caspar fick sitta i mitt knä, vilket hade den fördelen att han såg bra.

Pjäsen handlade om Mumintrollet som hade försovit sig den första vårdagen, och var väl anpassad för målgruppen (små barn och deras föräldrar).  Det roligaste tyckte jag var att alla orignalsångerna till Mumintrollen var med, medan pojkarna uppskattade de interaktiva inslagen mest. Båda ropade på Mumintrollet så det stod härliga till och skrattade så att de höll på att trilla av stolen när Snusmumriken inte hittade lilla My som gömt sig bakom Mumintrollet.

Utställningens affisch

Efter föreställningen gick vi och tittade på en utställning om Mumintrollen och Tove Jansson som fanns på Kulturhuset.

Casimir hittar sin tredje Morra
Caspar funderar över vem knappsamlingen tillhör

Casimir bestämde sig för att leta rätt på alla Mårror som fanns i utställningen och hittade inte mindre än fyra stycken. Caspar tittade istället på de olika montrarna och försökte lista ut vilken karaktär de tillhörde.

Casimir har fått lördagsläsken

Innan vi åkte hem fikade vi i det lilla kaféet. Jag och mamma åt varsin chokladbiskvi medan Casimir valde en smörgås med ost och skinka.

Jag och min Lissa

Lissan åt dock upp det mesta av chokladbiskvierna medan stora C fick överta Casimirs smörgås efter en stund.