Vi har haft en fantastisk lördag på Tom Tits i Södertälje. Lite förvånande så var det inte så mycket folk, trots att det var lördag.
Ruschkanan
Det är klart att det inte var, sa mamma när vi kom hem, Pingstafton, VM-semifinal i Hockey samtidigt och Eurovisionsschlagerfinal på kvällen. Att det var Pingstafton visste jag, fast det övriga hade jag missat.
Vindtunneln
I vilket fall så var det tur, för vi hade det fantastiskt trevligt på Tom Tits. Vi återsåg några gamla favoriter, vindtunneln, långa rutschkanan och rörelsefontänen.
Såpbubbelshowen
Vi ägnade också en god stund åt såpbubblor i olika form. Först såg vi en såpbubbelshow som var trevlig. Dessutom teckentolkades den, vilket gav en extra dimension åt uppträdandet.
Min smarta kille
Såpbubbelvägg (med reflektion)
Casimir lyckades få uppskattning av några tonårstjejer, trots att han inte ens fyllt sex år. De tävlade om vem som kunde göra störst bubblor med hjälp av en sorts slang som kom luft ur, varvid han helt sonika tog båda slangarna och satte ihop dem. "-Smart kille!" utbrast en av dem spontant.
Färgglada skuggor
Innan vi gick hem, sisådär fem timmar senare än vi kom, så ägnade vi lite tid åt att leka med skuggor inne och att akta oss för vatten ute.
Under fontänen
Det sistnämnda gick sådär, och Lissan ramlade till exempel på magen i en liten bäck. Som tur var hade vi ombyteskläder med oss till alla barnen.
Nu tänker jag börja en blogg med recensioner av bra barnkultur! Sedan tidigare har jag gått på massor av föreställningar och museer, något som jag berättat om i andra bloggar. Nu har jag tänkt att flytta över dessa inlägg till "Bra barnkultur" i sinom tid.
Lissan (två år) har gjort sin teaterdebut - det vill säga varit på teater första gången. Egentligen hade jag tänkt att gå med Casimir (snart sex år) och Caspar (snart fyra år) men eftersom Casimir inte mådde riktigt bra fick Lissan gå istället. Föreställningen var rekommenderad för 2,5 - 6 åringar och alla tre barnen faller ju i princip inom denna ram.
Alla barnen fick kort
Så här i efterhand så hade det nog varit bättre om Casimir följt med trots allt. Lissan tyckte det var roligt i början av föreställningen, men tröttnade snart. Ärligt talat tror jag att de äldre barnen hade mer behållning av föreställningen än de yngre över huvud taget.
Lissan hälsar på dockan
First things first: det fanns mycket som var väldigt bra med "Min nattresa". Dockspelarna var oerhört professionella och dessutom var pjäsen estetiskt tilltalande. Jag gillade speciellt hur samspelta de två dockspelarna var och sättet som de lät dockan använda de egna händerna och fötterna var fantastiskt.
Närbild på Aggie
Jag tyckte också att föreställningen var en estetisk upplevelse som gjorde intryck på mig. Jag gillade också att pjäsen tog upp några av de lekar och sätt att se på saker som små barn tycker om. Leka tittut till exempel. Egentligen hade pjäsen bara en stor svaghet. Det fanns ingen handling. Ingen röd tråd över huvud taget. I alla fall inte någon som jag kunde hitta. Dessutom var den lite för lång för den unga publiken, som fick svårare och svårare att sitta still vartefter tiden led.
Lissans favoridocka
En pojke bredvid mig började gråta efter en stund och då gav jag honom en halstablett. Även Lissan fick halstabletter, men det förslog inte efter en stund och då fick jag gå till bakänden på salen (där det inte fanns varken barn eller vuxna eftersom föreställningen knappt var halvfull).
Personligen tyckte jag föreställningen påminde en hel del om mina tidigare studenters uppsatser - de som ville ha med allt men som tappade sammanhanget på kuppen.
Här kommer en liten film från youtube för den som är intresserad:
Idag har jag och Casimir varit på besök i förskoleklassen och jag passade på att ta ledigt resten av dagen och åka till Junibacken medelst Djurgårdsfärjan.
Jag och alla barnen på samma bild!
Gröna Lund i bakgrunden
Det var roligt att åka båt förstås, även om jag var lite nervös eftersom båda pojkarna sa något om att de var kissnödiga. Som tur var klarade de sig tills vi kommit i land och därefter gick vi raka vägen till Junibacken.
Mat är inte "dott"...
...men bullar är "dott"!
Vi fick börja med att äta förstås och medan Caspar och Casimir slevade i sig sina portioner så knep Lissan bestämt ihop munnen. Lite potatismos och köttbullar lyckades Caspar till slut mata henne med, men det var antagligen mest för att det var roligt. Ja, ja - alla sätt är bra utom de dåliga... Sedan gick vi och lekte i de olika delarna. Lissan hittade konstgjorda bullar i Karlsson på Takets hus som var så välgjorda att hon var tvungen att bita i dem två gånger för att kontrollera.
Pojkarna kör flygplan
Lissan åker rutschkana
Det var väldigt mycket folk så vi fick vänta länge med att åka tåget och dessutom köa en stund. Lissan som inte var van vid att vänta på tåget blev så arg att hon la sig på golvet och skrek. Till slut blev det ändå vår tur och då var hon glad som en lärka igen.
Sångstund
Casimir är med i rörelserna
Vi stannade över sångstunden och jag såg till min glädje att åtminstone Casimir deltog i denna. Caspar och Lissan var med avvaktande och ville hellre leka uppe i Pippis hus.
Pojkarna leker med "Lilla Gubben"
Lissan bygger med klossar
Jag lyckades till slut få med mig barnen från Junibacken och bestämde mig därefter för att ta mig till Kungsträdgården för att titta på de blommande körsbärsträden.
I "Kungsan"
Blomsterprakt
Det var mycket folk där också, förstås och då mina pojkar visade alltför närgånget intresse för dammen och fontänerna bestämde jag mig för att vi skyndsamt skulle vända hemåt.
