fredag 17 augusti 2012

Stockholms kulturfestival 2012


På pojkarnas lediga fredag tog vi chansen att åka till Kulturfestivalen. Hade inte farmor tagit Lissan hade vi nog inte kommit iväg, eftersom det tog emot lite. Delvis på grund av att jag misstänkte att det skulle vara mycket folk i stan (jag hade rätt i mitt antagande) och delvis eftersom jag inte visste var alla de olika attraktionerna skulle befinna sig.

Brunkebergs torg (med kojkonstruktution)

Men eftersom farmor tog hand om Lissan så tog jag pojkarna och åkte in till Kulturhuset och lyckades därifrån hitta till Brunkebergs torg.

I programbladet hade det stått "Museitälten" och "Indras slott" utan någon vidare beskrivning vilket bekymrade mig. Det visade sig dock att alla olika attraktioner för barn "Maxat för mini" befann sig på ungefär samma ställe runt Brunkebergs torg. Det första vi såg var en stor kojkonstruktion (som egentligen var en skulptur lärde jag mig senare) som Casimir gärna ville klättra på.

Hopplös leksak

Dessvärre öppnade inte festivalen förrän klockan tolv så det första vi fick göra var att ta oss vidare och äta lunch. Jag valde en McDonalds på precis lagom långt avstånd, vilket gjorde att vi var tillbaka vid tolv. (Under lunchen satt jag som på nålar då det fanns en katapultleksak i Happy Mealen vilka pojkarna hade svårt att hålla fingrarna ifrån. (Caspar, som till skillnad från Casimir inte kunde räkna ut vart leksaken skulle flyga, sköt vid ett tillfälle iväg leksaken rakt på några turister.)

Museitälten

Så, vid tolv var vi tillbaka och kastade oss med liv och lust in i programmet. Dessvärre var kojkonstruktionen (som barnen för övrigt fick hjälpa till att bygga på) redan full med barn och kön till den ringlade sig lång.

Istället började vi med att följa med en tant på en liten promenad på området, där vi fick träffa några figurer från Hackebackeskogen och Kamomilla stad. Först mötte vi på skogsmusen som blivit av med sitt paraply men gärna sjöng en visa för oss istället.  Efter detta Jösse Bagare som saknade en gryta (men som sjöng pepparkakebakssången) och Tant Sophia som blivit av med sin handväska.

På besök i Hasselbackeskogen

Pojkarna tyckte det var roligt att följa med på promenaden (även om de var lite fundersamma i början) och ännu gladare blev de när vi hittade de tre rövarna tillsammans med de stulna sakerna. 

De tre rövarna

Efter rundturen sprang vi raskt vidare till teaterföreställningen "Gittan och Gråvargarna" som egentligen var huvudskälet till att vi tagit oss in till staden. Två skådespelare lyckades levandegöra berättelsen om den rädda flickan Gittan som blir modig efter att ha tillbringat natten i skogen tillsammans med Gråvargarna, utan någon som helst rekvisita.

Gittan och Gråvargarna

Jag var väldigt imponerad av skådespelarna och tagen av föreställningen. Även pojkarna uppskattade den mycket och satt helt stilla hela halvtimman. 

Efter teaterföreställningen gick vi ut på Brunkebergsområdet igen, i förhoppningen att komma in i kojkonstruktionen. Inte heller denna gång gick det, utan var lunchstängt. 

Vi vandrade vidare och passerade ett tält som det stod Marionetteatern på. Casimir blev genast eld och lågor när han hörde detta och jag gick därför till informationen och bad att få biljetter till dockteaterföreställningen som skulle börja en kvart senare.

Dockteater

Egentligen var det ingen regelrätt föreställning utan istället smakprov som spelades med olika dockor. Casimir var helt begeistrad och hade svårt att ta blicken från dockorna. När slutligen handdockan demonstrerades och dockspelaren frågade ifall det fanns någon som hade en sådan hemma, trodde jag nästan att han skulle springa upp på scenen. Fast det gjorde han inte, istället räckte han upp handen och berättade att han hade "en spindeldocka som kommit bort". Flera andra barn i publiken både ropade och störde föreställningen, vilket gjorde mig stolt över min förhållandevis väluppfostrade son och vår fina förskola (som uppenbarligen lyckats med handuppräckningsträningen).

Hur hänger det ihop?

Då föreställningen var slut gick alla barnen ut, utom just Casimir. Han gick raka vägen till stavdockorna (det vill säga de dockor som man kunde manövrera både med pinnar och trådar) och undersökte dem noggrant. Speciellt groddockan gillade han.

Inne i "Knacka på"

Det sista vi gjorde, innan vi började förbereda oss för hemfärden, var att lyssna på en uppläsning av barnboken "Knacka på". Boken finns både hos oss och hos farföräldrarna, så båda barnen kan den grundligt. Den här högläsningen var dock speciell på så sätt att handlingen gestaltades (bland annat med gosedjur) och dessutom så var två av rummen uppbyggda. 

Mycket folk på eftermiddagen

Vi kom aldrig in i kojan (alias skulpturen). Casimir kastade en sista längtansfull blick på den men sa sedan ingenting när jag förklarade att kön var för lång för att vi skulle kunna vänta. Istället bestämde vi att vi skulle köpa vår fredagsglass och begav oss iväg mot T-centralen. På Sergels torg träffade vi på en milt sagt underlig orkester som vi stod och lyssnade på en stund.

Udda orkester på Sergels Torg
(Det stora hjulet snurrade hela tiden och de små svängde)

Jag lyckades få pojkarna att vänta med glassen tills vi kom till t-banestationen. Det blev Västertorp den här gången, eftersom det tåget kom först.

Fredagsglassen

Väl hemma igen träffade vi både farmor och Lissan (som också varit i stan) men som tagit den vanliga tunnelbanan hem och pappa som kom cyklande från jobbet.