Mumietillverkning på Medelhavsmuseet

Idag har jag och äldste sonen (sex år) haft vår "mamma-son-dag" vilket innebär att vi gått på museum. Vi tycker det är precis lika roligt båda två (tror jag i alla fall) och själv är jag mycket tacksam att jag äntligen fått någon familjemedlem som också gillar att gå på visningar.

Linda berättar

Valet för dagen blev Medelhavsmuseet och Mumievisning. Det var Linda som höll i barnvisningen och hon var precis lika suverän som förra gången. Alla barnen var helt absorberade av hennes berättelser om bakgrunden till mumierna och som pricken över i:et hade hon med sig olika föremål som hon skickade runt.

Barnen fick bland annat lukta på de oljor som man använde för att bereda kropparna och även prova en egyptisk kudde.

Skarabéer och mumier i lera

Efter visningen gick vi till ateljén där man kunde färglägga sarkofager, skriva sitt namn i hieroglyfer eller göra en egen mumie i lera (allt för det facila priset av 40 kr).

Målning av sarkofag

Både jag och sonen hade väldigt roligt och var rörande eniga i vår uppfattning att Medelhavsmusseet både har de bästa barnvisningarna och den roligaste ateljén.

Petras prick

Idag har jag och mina småbarn, Caspar (fyra år) och Lissan (två år) varit och sett Petras Prick på Dockteatern Tittut. Petras prick handlar om leoparden Petra som en vacker dag upptäcker att en av hennes prickar bestämt sig att ge sig iväg ut i världen.

Petras prick (bild från teaterns hemsida)

Först och främst: jag gillar Dockteatern Tittut. Sanningen är att vi ser praktiskt taget alla föreställningar så fort det går. I helgen hade Petras prick premiär och eftersom jag var tvungen att vara hemma med småbarnen så passade vi på att gå på dockteater.

Precis som vanligt så började föreställningen redan i foajén, vilket  jag tycker är genialt. Dels för att det omedelbart fångar barnens intresse och dels för att det blir så mycket lättare att få med sig barnen in i salongen. Jag kan tänka mig att just denna lilla detaljen hade kunnat bli ett problem annars, med tanke på hur många fina dockor och roliga böcker som finns i foajén.

Teater i foajén

Petras prick var mycket välgjord. Jag gillade speciellt att föreställningen började och slutade på samma ton - och att vi fick återse de små fåglarna ifrån foajén i slutscenen i salongen. Jag uppskattade att man band ihop sångtexten och teatern - att det som först sjöngs sedan gestaltades.

Pricken

Jag tycker också föreställningen lyckades väl med konststycket att balansera mellan det lite mer krävande och eftertänksamma och sådant som barn mellan tre och sex år tycker är roligt att titta på (som att hoppa, jaga och ramla). För min egen skulle tyckte jag föreställningen var underhållande och till skillnad ifrån Min Nattresa så fanns det en tydlig handling och dessutom gick det att förstå sensmoralen och det underliggande temat (om vänskap, självständighet och vikten av att våga gå vidare och pröva något nytt)  i pjäsen.

Petra och pricken

Det enda som jag inte gillade var att pjäsen var en aning för lång. I alla fall med tanke på åldersrekommendationen. Min två-åring klarade väl av att sitta acceptabelt stilla ungefär halva tiden. Resten av föreställningen utfodrade jag henne med vindruvor och på slutet ålade hon (tillsammans med flera andra barn) runt på golvet, fruktpåsen till trots. Jag skulle nog säga att barnen skulle vara minst tre år för att ha riktig behållning av föreställningen.

Å andra sidan var det Lissan som gav pjäsen oreserverat beröm. "-Jätterolig teater"sammanfattade hon när föreställningen var slut.