Jag och mina pojkar Casimir (snart sex år) och Caspar (snart fyra år) har varit och sett den näst sista respektive sista föreställningen av "Lillan och Pappa August". Den föreställningen vi såg var Parkteaterns uppsättning i Galärparken.
 |
| Lillan och pappa leker kurragömma |
Om sanningen ska fram så tog jag ett barn i taget, på lördagen gick jag och äldste sonen på föreställningen och på söndagen blev det mellanpojkens tur.
 |
| Kasperteater |
Det säger sig kanske själv att jag gillade pjäsen, med tanke på att jag såg den två gånger på lika många dagar. För att sammanfatta så innehöll föreställningen allt jag kunde begära, sinnerik dekor (med olika lådor som skådespelarna öppnade och stängde), duktiga skådespelare och dockteater med såväl handdockor som kasperteater.
 |
| Lillan spelar teater |
Själva ramhandlingen är pappa August (Strindbergs) relation till yngsta dottern Anne-Marie. Pappa August och mamma Harriet Bosse lever inte tillsammans och pjäsen handlar i stort sett om vardagen för ett skilsmässobarn där föräldrarna har delad vårdnad om barnet. Lillan kommer och går och under pjäsens gång gifter mamman om sig och Lillan får en lillebror. Lillan och pappa träffar varandra sällan men skriver brev till varandra desto oftare.
 |
| Avslutningen |
Okay, det låter kanske inte så kul. Men pjäsen var inte ledsam utan berättade en historia (rakt upp och ner) utan att komma med några pekpinnar och utan att förenkla för mycket. Det är tråkigt att mamma och pappa inte bor tillsammans, ja visst, men inte bara tråkigt. Som bonus så används en stor mängd autentiska citat från brev mellan August Strindberg och hans dotter i pjäsen.
Mina pojkar gillade båda föreställningen även om sexåringen nog hade störst behållning av den. Medan Casimir funderat mycket över pjäsen efteråt så var Caspar mest förgrymmad över att Lillan plockade blåsippor fastän de är fridlysta.
