Kalmar slott - Barnens slott i nådens år 2013

Jag och äldste sonen Casimir (sex år) har varit på egen minisemester. Efter att ha tillbringat gårdagen på Ottenbys fågelstation bar det idag av till Kalmar slott - som under sommaren kallar sig för "Barnens slott". 

Kalmar slott

Slottet visade sig verkligen göra skäl för detta namn. Redan när vi kom dit vid öppningstid var det en liten skock av förväntansfulla barnfamiljer som väntade otåligt utanför slottsporten.

Slottsutmaningen

När vi kom in på borggården förstod jag genast varför slottet är så populärt hos barnen. Inom slottsområdet fanns nämligen ett stort antal stationer med tillhörande utrustning.

Döda draken (eller träffa skölden) 

Vi svarade därför enhälligt "ja" på frågan om vi ville delta i slottsutmaningen, trots att vi var ganska osäkra på vad detta egentligen innebar. På hemsidan hade det stått "från sju år" så jag hade inte läst så noga, väl medveten om att äldste sonen precis fyllt sex. 

Bygga

Slottsutmaningen och alla aktiviteter visade sig dock passa precis lika bra för en sexåring och även lillebror (som precis fyllt fyra) hade nog klarat av många av dem. I många fall fanns det olika nivåer och banor som barnet kunde välja, utifrån ålder och förmåga. 

Svåraste utmaningen 

Hitta nyckeln

Den svåraste utmaningen visade sig inte vara att träffa skölden med svärdet. Inte heller slå i en spik rakt (även om det tog sin rundliga tid) utan att lyckas låsa upp den stora skattkistan. Det gick till slut, men föranledde rätt mycket klagolåt under tiden.

Gycklaren Hopp

Att klättra och ringa i klockan klarade dock Casimir snabbt. Likaså att fly från danskarna.

Ring i klockan

Fly från danskarna

Vid en station så fick man gå balansgång för att sedan kasta in en glödande pinne på det anfallande danska skeppet. Som belöning för väl förrättat värv så hördes en ljudlig knall och syntes en ljusblixt.

Spränga danska skepp

När alla utmaningarna var färdiggjorda (Casimir klarade alla utom den som han envist vägrade att försöka med, nämligen att slåss mot "Svarte Riddaren") så fick han dra svärdet ur stenen och blev sedan uppsatt för dubbningsceremoni.

Dra svärdet ur stenen 

Möta den svarte riddaren

Ifall Casimir inte hade velat delta i slottsutmaningen fanns det gott om andra aktiviteter som också pågick på slottet. Lite tråkigt var det att vi varken hann med prinsessguidning eller sagoläsning med äkta sagoprinsessa, men å andra sidan finns det ju flera anledningar att återvända vid ett senare tillfälle.

Sagoprinsessan

Pyssel

Att pyssla hann vi med, speciellt eftersom det var en aktivitet som väl lämpade sig för tiden mellan utmaningarna var avklarade och dubbningsceremonin skulle ta sin början.

Riddarkläder

Klockan halv tolv var det äntligen dags för den högtidliga dubbningen och Casimir och jag begav oss till klädkammaren där han fick hjälp att förvandlas till en riddare.

Prins Casimir

Efter omklädningen fick alla barn som skulle bli dubbade gå i förväg upp till en festvåning där deras namn lästes upp och de därefter fick gå fram, böja knä och mottaga diplom och halssmycke.

Dubbning av riddare

Casimir har fått nyckel och diplom

Just denna del tyckte Casimir var ganska tråkig, vilket jag förstår eftersom det var 22 barn som skulle dubbas och bara fyra ropades upp åt gången. Själv var jag förvånad över att alla barnen satt så stilla och tysta, men fick sedan höra att det berodde på att de blivit intalade att de skulle bli halshuggna annars. Hur det var med den saken låter jag vara osagt, men kan nöja mig med att konstatera att det var en mycket fin ceremoni (som dock inte lämpar sig för de allra minsta).

Två drottningar

Efter dubbningen gick vi på skattjakt, vilket var oerhört spännande och roligt enligt Casimirs uppfattning. Själv är jag imponerad över hur gycklaren Hopp lyckades aktivera och hålla mer än trettio barn som trollbundna under hela skattjakten.

Skattjakt

Casimir trollar

Då skatten var upphittad var både jag och sonen helt slut och vi bestämde oss för att påbörja den långa vägen hem till Ölandshuset. 

Bäst

+Slottsutmaningen

+Skattjakten och suveräna skattletarledaren Hopp

Sämst

-Uselt café med knappt ätlig mat

Lillan och Pappa August

Jag och mina pojkar Casimir (snart sex år) och Caspar (snart fyra år) har varit och sett den näst sista respektive sista föreställningen av "Lillan och Pappa August". Den föreställningen vi såg var Parkteaterns uppsättning i Galärparken. 

Lillan och pappa leker kurragömma

Om sanningen ska fram så tog jag ett barn i taget, på lördagen gick jag och äldste sonen på föreställningen och på söndagen blev det mellanpojkens tur.

Kasperteater

Det säger sig kanske själv att jag gillade pjäsen, med tanke på att jag såg den två gånger på lika många dagar. För att sammanfatta så innehöll föreställningen allt jag kunde begära, sinnerik dekor (med olika lådor som skådespelarna öppnade och stängde), duktiga skådespelare och dockteater med såväl handdockor som kasperteater.

Lillan spelar teater

Själva ramhandlingen är pappa August (Strindbergs) relation till yngsta dottern Anne-Marie. Pappa August och mamma Harriet Bosse lever inte tillsammans och pjäsen handlar i stort sett om vardagen för ett skilsmässobarn där föräldrarna har delad vårdnad om barnet. Lillan kommer och går och under pjäsens gång gifter mamman om sig och Lillan får en lillebror. Lillan och pappa träffar varandra sällan men skriver brev till varandra desto oftare.

Avslutningen

Okay, det låter kanske inte så kul. Men pjäsen var inte ledsam utan berättade en historia (rakt upp och ner) utan att komma med några pekpinnar och utan att förenkla för mycket.  Det är tråkigt att mamma och pappa inte bor tillsammans, ja visst, men inte bara tråkigt. Som bonus så används en stor mängd autentiska citat från brev mellan August Strindberg och hans dotter i pjäsen. 

Mina pojkar gillade båda föreställningen även om sexåringen nog hade störst behållning av den. Medan Casimir funderat mycket över pjäsen efteråt så var Caspar mest förgrymmad över att Lillan plockade blåsippor fastän de är fridlysta. 

Recension av ritprataapp

Jag har skrivit en recension av appen Ritprata 2 som barn och vuxna kan använda till att göra egna berättelser. Bra barnkultur om något!

Recension av Ritprata 2

Recensionen hittar man här på pappasappar.se där jag är gästrecensent.

Tom Tits på Pingstafton

Vi har haft en fantastisk lördag på Tom Tits i Södertälje. Lite förvånande så var det inte så mycket folk, trots att det var lördag.

Ruschkanan

Det är klart att det inte var, sa mamma när vi kom hem, Pingstafton, VM-semifinal i Hockey samtidigt och Eurovisionsschlagerfinal på kvällen. Att det var Pingstafton visste jag, fast det övriga hade jag missat.

Vindtunneln

I vilket fall så var det tur, för vi hade det fantastiskt trevligt på Tom Tits. Vi återsåg några gamla favoriter, vindtunneln, långa rutschkanan och rörelsefontänen.

Såpbubbelshowen

Vi ägnade också en god stund åt såpbubblor i olika form. Först såg vi en såpbubbelshow som var trevlig. Dessutom teckentolkades den, vilket gav en extra dimension åt uppträdandet.

Min smarta kille

Såpbubbelvägg (med reflektion)

Casimir lyckades få uppskattning av några tonårstjejer, trots att han inte ens fyllt sex år. De tävlade om vem som kunde göra störst bubblor med hjälp av en sorts slang som kom luft ur, varvid han helt sonika tog båda slangarna och satte ihop dem. "-Smart kille!" utbrast en av dem spontant.

Färgglada skuggor

Innan vi gick hem, sisådär fem timmar senare än vi kom, så ägnade vi lite tid åt att leka med skuggor inne och att akta oss för vatten ute.

Under fontänen

Det sistnämnda gick sådär, och Lissan ramlade till exempel på magen i en liten bäck. Som tur var hade vi ombyteskläder med oss till alla barnen. 

Ett försök till ny blogg

Nu tänker jag börja en blogg med recensioner av bra barnkultur! Sedan tidigare har jag gått på massor av föreställningar och museer, något som jag berättat om i andra bloggar. Nu har jag tänkt att flytta över dessa inlägg till "Bra barnkultur" i sinom tid.

Min nattresa

Lissan (två år) har gjort sin teaterdebut -  det vill säga varit på teater första gången. Egentligen hade jag tänkt att gå med Casimir (snart sex år) och Caspar (snart fyra år) men eftersom Casimir inte mådde riktigt bra fick Lissan gå istället. Föreställningen var rekommenderad för 2,5 - 6 åringar och alla tre barnen faller ju i princip inom denna ram.

Alla barnen fick kort 

Så här i efterhand så hade det nog varit bättre om Casimir följt med trots allt. Lissan tyckte det var roligt i början av föreställningen, men tröttnade snart. Ärligt talat tror jag att de äldre barnen hade mer behållning av föreställningen än de yngre över huvud taget.

Lissan hälsar på dockan

First things first: det fanns mycket som var väldigt bra med "Min nattresa". Dockspelarna var oerhört professionella och dessutom var pjäsen estetiskt tilltalande. Jag gillade speciellt hur samspelta de två dockspelarna var och sättet som de lät dockan använda de egna händerna och fötterna var fantastiskt.

Närbild på Aggie

Jag tyckte också att föreställningen var en estetisk upplevelse som gjorde intryck på mig. Jag gillade också att pjäsen tog upp några av de lekar och sätt att se på saker som små barn tycker om. Leka tittut till exempel. Egentligen hade pjäsen bara en stor svaghet. Det fanns ingen handling. Ingen röd tråd över huvud taget. I alla fall inte någon som jag kunde hitta. Dessutom var den lite för lång för den unga publiken, som fick svårare och svårare att sitta still vartefter tiden led.

Lissans favoridocka

En pojke bredvid mig började gråta efter en stund och då gav jag honom en halstablett. Även Lissan fick halstabletter, men det förslog inte efter en stund och då fick jag gå till bakänden på salen (där det inte fanns varken barn eller vuxna eftersom föreställningen knappt var halvfull).


Personligen tyckte jag föreställningen påminde en hel del om mina tidigare studenters uppsatser - de som ville ha med allt men som tappade sammanhanget på kuppen.

Här kommer en liten film från youtube för den som är intresserad:




Tidigare föreställningar som vi sett på Dockteatern Tittut:
Blenda och Trollkarlen
Syrsan och Myran med Casimir (sex år)
Syrsan och Myran med Caspar (fyra år)
Pimpa

Junibacken och blommande träd i Kungsträdgården

Idag har jag och Casimir varit på besök i förskoleklassen och jag passade på att ta ledigt resten av dagen och åka till Junibacken medelst Djurgårdsfärjan. 

Jag och alla barnen på samma bild!

Gröna Lund i bakgrunden

Det var roligt att åka båt förstås, även om jag var lite nervös eftersom båda pojkarna sa något om att de var kissnödiga. Som tur var klarade de sig tills vi kommit i land och därefter gick vi raka vägen till Junibacken.

Mat är inte "dott"...

...men bullar är "dott"!

Vi fick börja med att äta förstås och medan Caspar och Casimir slevade i sig sina portioner så knep Lissan bestämt ihop munnen. Lite potatismos och köttbullar lyckades Caspar till slut mata henne med, men det var antagligen mest för att det var roligt. Ja, ja - alla sätt är bra utom de dåliga... Sedan gick vi och lekte i de olika delarna. Lissan hittade konstgjorda bullar i Karlsson på Takets hus som var så välgjorda att hon var tvungen att bita i dem två gånger för att kontrollera.

Pojkarna kör flygplan

Lissan åker rutschkana

Det var väldigt mycket folk så vi fick vänta länge med att åka tåget och dessutom köa en stund. Lissan som inte var van vid att vänta på tåget blev så arg att hon la sig på golvet och skrek. Till slut blev det ändå vår tur och då var hon glad som en lärka igen.

Sångstund

Casimir är med i rörelserna

Vi stannade över sångstunden och jag såg till min glädje att åtminstone Casimir deltog i denna. Caspar och Lissan var med avvaktande och ville hellre leka uppe i Pippis hus.

Pojkarna leker med "Lilla Gubben"

Lissan bygger med klossar

Jag lyckades till slut få med mig barnen från Junibacken och bestämde mig därefter för att ta mig till Kungsträdgården för att titta på de blommande körsbärsträden.

I "Kungsan"

Blomsterprakt

Det var mycket folk där också, förstås och då mina pojkar visade alltför närgånget intresse för dammen och fontänerna bestämde jag mig för att vi skyndsamt skulle vända hemåt.