Jag och pojkarna har varit och sett Blenda och trollkarlen, med Ölands dramatiska teater. De har gjort ett kort gästspel (på fyra dagar) i Stockholm på dockteatern Tittuts scen.
 |
| Blenda och trollkarlen |
Vi hade sett fram emot detta länge, speciellt Casimir, eftersom vi har dockteatern Tittuts kalendarium uppsatt på kylskåpet och gästspelet finns med på denna.
 |
| Casimir vill att skylten ska synas |
Förvånande nog fanns det gott om biljetter, trots att jag inte bokade förrän några dagar i förväg. Själv hade jag gått och funderat på om jag skulle kuppa in Caspar också, trots att det uttryckligen stod att barnteatern var från fem år.
Å ena sidan så finns det inte många som skulle tro att Caspar verkligen fyllt fem (han fyller fyra om några månader) å andra sidan så visste jag att han skulle ha behållning av pjäsen (och vara tyst under tiden för den delen). Till slut bestämde jag mig för att ta med honom trots allt och tänkte att personalen nog skulle känna igen oss som goda och skötsamma barnteaterbesökare, med tanke på att vi sett i princip alla uppsättningar som de haft under året.
 |
| Blenda |
Döm om min förvåning när jag kom fram och insåg att det trots att det var helg inte var mer än möjligen halvfullt i lokalen. Ingen höjde på ögonbrynen åt Caspar och jag drog slutsatsen att åldersgränsen (5-9 år) nog bidragit till det var så få besökare. (Personligen är jag för övrigt kluven till fasta åldersgränser och hade hellre sett att de barn som inte klarar av att sitta still får gå ut och få pengarna tillbaka. Som det är nu så väntar förskolepersonalen, som det praktiskt taget alltid är på vardagarna, alldeles för länge innan de tar ut ett barn som stör resten av publiken.)
I vilket fall som helst så var pjäsen Blenda och Trollkarlen helt fantastisk. Visst är det roligt när barnen lever sig in och följer med i handlingen (som i
Mumintrollsteatern förra helgen) men något visst är det ändå med en stor grupp av barn som sitter knäpptysta också. Speciellt i början (när man hör barnviskningar om trollkarlen som tagit barn till fånga och förvandlat dem till blommor) var mycket suggestiv.
 |
| Slottet |
I korta drag så bygger pjäsen på folksagan om den lilla flickan Blenda som lagar den onde trollkarlens cape med ett av sina gyllene hårstrån. Hårstrået lyser därefter i mörkret och håller trollkarlen vaken och det enda sättet för honom att få sova är att göra goda gärningar. I pjäsen så var grundberättelsen dessutom utbroderad (!) på så sätt att trollkarlen alltså tyckte om att röva bort barn för att därefter förvandla dem till blommor som han hade i sin trädgård. Just detta ingår inte i den ursprungliga sagan, i alla fall inte som jag minns den. Eftersom just denna saga var en av mina favoritberättelser som barn, var det ett glatt återseende och jag tror jag var lika förtrollad som pojkarna om sanningen ska fram.
 |
Blenda, slottet, draken och trollkarlen
bild från scenportalen |
I pjäsen ingick såväl dockteater, marionetter och vanlig spelteater trots att hela teatern bestod av en enda skådespelerska. Det tog dock inte ens en minut förrän man glömt bort henne. Jag förstod också varför pjäsen riktade sig till barn mellan fem och nio år eftersom den stundtals kunde vara riktigt kuslig. I alla fall om man är känslig.
 |
Trollkarlen försöker få bort hårstrået
bild från Scenportalen |
Caspar som snart är fyra år är inte känslig, så han uppfattade inte teatern som särskilt otäck. Casimir som snart är sex år sa inte mycket alls. Han var knäpptyst under tiden och kommenterade inte pjäsen efteråt mer än att han också tyckte den var väldigt bra. På kvällen frågade han om han kunde få se den igen, vilket jag vet är ett mycket gott betyg. Jag tror han drömde mardrömmar på natten också, men det var föreställningen värd.
