Blenda och trollkarlen

Jag och pojkarna har varit och sett Blenda och trollkarlen, med Ölands dramatiska teater. De har gjort ett kort gästspel (på fyra dagar) i Stockholm på dockteatern Tittuts scen.

Blenda och trollkarlen

Vi hade sett fram emot detta länge, speciellt Casimir, eftersom vi har dockteatern Tittuts kalendarium uppsatt på kylskåpet och gästspelet finns med på denna.

Casimir vill att skylten ska synas

Förvånande nog fanns det gott om biljetter, trots att jag inte bokade förrän några dagar i förväg. Själv hade jag gått och funderat på om jag skulle kuppa in Caspar också, trots att det uttryckligen stod att barnteatern var från fem år.

Å ena sidan så finns det inte många som skulle tro att Caspar verkligen fyllt fem (han fyller fyra om några månader) å andra sidan så visste jag att han skulle ha behållning av pjäsen (och vara tyst under tiden för den delen). Till slut bestämde jag mig för att ta med honom trots allt och tänkte att personalen nog skulle känna igen oss som goda och skötsamma barnteaterbesökare, med tanke på att vi sett i princip alla uppsättningar som de haft under året.

Blenda

Döm om min förvåning när jag kom fram och insåg att det trots att det var helg inte var mer än möjligen halvfullt i lokalen. Ingen höjde på ögonbrynen åt Caspar och jag drog slutsatsen att åldersgränsen (5-9 år) nog bidragit till det var så få besökare. (Personligen är jag för övrigt kluven till fasta åldersgränser och hade hellre sett att de barn som inte klarar av att sitta still får gå ut och få pengarna tillbaka. Som det är nu så väntar förskolepersonalen, som det praktiskt taget alltid är på vardagarna, alldeles för länge innan de tar ut ett barn som stör resten av publiken.)  

I vilket fall som helst så var pjäsen Blenda och Trollkarlen helt fantastisk. Visst är det roligt när barnen lever sig in och följer med i handlingen (som i Mumintrollsteatern förra helgen) men något visst är det ändå med en stor grupp av barn som sitter knäpptysta också. Speciellt i början (när man hör barnviskningar om trollkarlen som tagit barn till fånga och förvandlat dem till blommor) var mycket suggestiv.

Slottet

I korta drag så bygger pjäsen på folksagan om den lilla flickan Blenda som lagar den onde trollkarlens cape med ett av sina gyllene hårstrån. Hårstrået lyser därefter i mörkret och håller trollkarlen vaken och det enda sättet för honom att få sova är att göra goda gärningar. I pjäsen så var grundberättelsen dessutom utbroderad (!) på så sätt att trollkarlen alltså tyckte om att röva bort barn för att därefter förvandla dem till blommor som han hade i sin trädgård. Just detta ingår inte i den ursprungliga sagan, i alla fall inte som jag minns den. Eftersom just denna saga var en av mina favoritberättelser som barn, var det ett glatt återseende och jag tror jag var lika förtrollad som pojkarna om sanningen ska fram.

Blenda, slottet, draken och trollkarlen
bild från scenportalen

I pjäsen ingick såväl dockteater, marionetter och vanlig spelteater trots att hela teatern bestod av en enda skådespelerska. Det tog dock inte ens en minut förrän man glömt bort henne. Jag förstod också varför pjäsen riktade sig till barn mellan fem och nio år eftersom den stundtals kunde vara riktigt kuslig. I alla fall om man är känslig.

Trollkarlen försöker få bort hårstrået
bild från Scenportalen

Caspar  som snart är fyra år är inte känslig, så han uppfattade inte teatern som särskilt otäck. Casimir som snart är sex år sa inte mycket alls. Han var knäpptyst under tiden och kommenterade inte pjäsen efteråt mer än att han också tyckte den var väldigt bra. På kvällen frågade han om han kunde få se den igen, vilket jag vet är ett mycket gott betyg. Jag tror han drömde mardrömmar på natten också, men det var föreställningen värd. 

Här kan man läsa en recension från Barometern om "Blenda och trollkarlen". 

Här är länken till Scenportalen där det finns fler bilder från föreställningen. 

Medelhavsmuseet

Idag har vi varit på visning på Medelhavsmuseet för första gången. Det tog lite tid att hitta rätt så när vi kom fram hade barnvisningen precis börjat. Det visade sig vara en suveränt duktig guide och en liten skara barn bestående av två mycket lillgamla små gossar och en flicka på nio, tio år. De rabblade grekiska myter och gudar som rinnande vatten och själv fick jag finna mig i att ligga i lä vad gällde kunskapen om gamla grekiska epos.

Guiden Linda berättar om Minotauren
Cypernutställningen (se not)

Casimir lyssnade mycket fascinerad på berättelserna och frågade mig (som vanligt när han blir exalterad) om varenda sak han inte riktigt förstod. Guiden hann att berätta om Eris, slaget om Troja och sköna Helena, Akilles och avslutade till sist med berättelsen om minotauren på Kreta. Under hela tiden som hon berättade höll hon upp olika bilder och dessutom hade hon bilder på krukor där hon pekade ut de olika huvudpersonerna.

Casimir vill inte alls posera
dörren till Egyptenutställningen

Själv var jag helt uppslukad av miljön och njöt i fulla drag av visningen. Om sanningen ska fram så hade jag rätt dimmiga begrepp om huvudpersonerna i den grekiska mytologin och tyckte berättelserna var på precis lagom nivå för mig.

Casimir klipper skinn
(och min Medusamask)

Efter visningen fick vi gå en trappa ner på museet för att tillverka egna masker. Jag tror att Casimir försökte göra en Minotaurmask men är lite osäker på detta. Själv tillverkade jag en medusamask och klippte ut en stor mängd ormar i olika skinn som jag limmade på masken.

Utsikten från Bagdad Café

Lördagsgodis

När jag märkte att Casimir började att bli sur när masktillverkningen inte gick precis som han tänkte sig föreslog jag att vi skulle fika lite. Även fikastunden visade sig bli en upplevelse då kaféet hade en makalös utsikt direkt mot slottet.

TIPS!: Det är gratis inträde på museet under hela maj, juni och augusti på grund av att Egyptenutställningen  (som är stora dragplåstret) är stängd. Jag tycker att museet är väl värd ett besök ändå.

Not: Det finns till exempel en världsberömd samling lerfigurer från utgrävningar på Cypern om vilket man kan läsa om här. Den första bilden från museibesöket visar denna samling. 
Det finns också en stor mängd vaser som är intressanta att titta på (läs mer här), en guldsamling och en alldeles äkta mumie. 

Muminteater i Vallentuna

Vi har varit på Muminteater i Vallentuna. Maken, stora C,  kom på att han skulle laga en trasig säkring i bilen så vi kom inte iväg förrän kvart över ett och teatern skulle börja klockan två.

Affischen

På vägen var jag ganska upprörd och klagade bittert, men som tur var så lyckades vi hinna till det kombinerade biblioteket och kulturhuset precis en minut före utsatt tid.

Muminteater

Salen var redan full förstås, men vi hittade tre centralt placerade platser på fyra personer. Caspar fick sitta i mitt knä, vilket hade den fördelen att han såg bra.

Pjäsen handlade om Mumintrollet som hade försovit sig den första vårdagen, och var väl anpassad för målgruppen (små barn och deras föräldrar).  Det roligaste tyckte jag var att alla orignalsångerna till Mumintrollen var med, medan pojkarna uppskattade de interaktiva inslagen mest. Båda ropade på Mumintrollet så det stod härliga till och skrattade så att de höll på att trilla av stolen när Snusmumriken inte hittade lilla My som gömt sig bakom Mumintrollet.

Utställningens affisch

Efter föreställningen gick vi och tittade på en utställning om Mumintrollen och Tove Jansson som fanns på Kulturhuset.

Casimir hittar sin tredje Morra

Caspar funderar över vem knappsamlingen tillhör

Casimir bestämde sig för att leta rätt på alla Mårror som fanns i utställningen och hittade inte mindre än fyra stycken. Caspar tittade istället på de olika montrarna och försökte lista ut vilken karaktär de tillhörde.

Casimir har fått lördagsläsken

Innan vi åkte hem fikade vi i det lilla kaféet. Jag och mamma åt varsin chokladbiskvi medan Casimir valde en smörgås med ost och skinka.

Jag och min Lissa

Lissan åt dock upp det mesta av chokladbiskvierna medan stora C fick överta Casimirs smörgås efter en stund.

Syrsan och myran med Caspar (nästan fyra)

Caspar hostade lite i natt så idag var det hans tur att vara hemma. Eftersom han inte heller visade några som helst sjukdomssymptom på morgonen så frågade jag honom vid tio-tiden ifall han också ville gå på dockteater.

Caspar väntar i foajén innan föreställningen

Jag framförde min förfrågan så tyst jag kunde, men Caspar hakade på direkt och var i vanlig ordning färdigklädd på två minuter. Tio över tio var vi på tunnelbanestationen och efter detta tog det bara drygt tio minuter till innan vi var framme vid teatern. Från det att vi bestämde oss till att vi var framme vid teatern tog det mindre än en halvtimme, vilket är snabbt till och med för att vara Caspar.

Syrsan pratar med myran Sylvester

Syrsan på vintern

Så vi gick till Dockteatern Titt-ut och tittade på Syrsan & Myran. Igen, i mitt fall. Även Caspar verkade uppskatta teatern mycket, även om Casimir nog egentligen hade större behållning av föreställningen.

Svarta Katten

Eftersom ingen från teatern satt med i salongen och föreskolepersonalen fotograferade friskt, vågade jag smygta några bilder ifrån föreställningen.

Syrsan och myran med Casimir (snart sex år)

Casimir och jag har varit på dockteater igen. Eller om man ska vara helt korrekt på dockteater med marionettdockor. Just marionetter är Casimirs favorit, eftersom han är väldigt fascinerad över hur de är konstruerade.

Från dockteatern Tittuts hemsida

Den här gången såg vi "Syrsan & Myran" med den fristående teatern Svarta Katten. Svarta Katten, som bildades 1986, är en ambulerande teater utan fast scen där Thomas Lundqvist är konstnärlig ledare. För dem som vill se ett litet smakprov finns följande länk (dock inte ifrån föreställningen vi såg) att titta på här.

Thomas Lundqvist demonstrerar syrsan

I Syrsan & Myran fick alla barn som gillar marionetteater sitt lystmäte. Dockspelarna var fantastiskt skickliga och berättelsen i tre akter var precis lagom lång och komplicerad för målgruppen. Det jag tyckte speciellt mycket om var att dockspelarna lyckades få med förhållandevis långa partier där dockorna spelade musik, utan att publiken blev otålig. Lite långa scenbyten kunde det möjligen bli, vilket var lite synd eftersom några i publiken (som i vanlig ordning bestod av en grupp förskolebarn) tenderade att tappa fokus på föreställningen då.

Myrparaden

Casimir var dock som trollbunden hela tiden, men så tillhörde han också den äldre delen av publiken med sina 5,5 år. Han levde sig med i föreställningen och vände sig oroligt om och frågade ifall jag tyckte "teatern var otäck" vid ett tillfälle. (Barnen satt nämligen längst fram vid scenen medan vi vuxna satt en bit bak).

Svarta Kattens konstnärlige ledare

Svarta Katten själv

Det som han tyckte var allra roligast var dock att dockspelarna demonstrerade marionetterna vid slutet. Föreställningen var således väldigt lyckad. Ifall jag ändå skulle drista mig till att komma med ett förslag skulle det vara att dockspelarna hade med sig en lite större (och oöm) myrdocka som barnen kunde få känna på och provspela med efter föreställningen.

God natt min skatt med Teater Tr3

Idag har jag och Caspar (3,5 år) varit och tittat på God natt min skatt med Teater Tr3 på Rosenlundsteatern. Jag hade sett fram emot teaterpjäsen, speciellt då föreställningen fått fantastiska recensioner.

God natt min skatt!

Sammantaget så tycker jag att föreställningen var bra, speciellt på så sätt att den var anpassad för målgruppen. Som vuxen kunde det väl möjligen bli aningen långtråkigt att se två skådespelare ta kudde och täcke från varandra under en halvtimmes tid, men de samlade treåringarna älskade det.

Så gillar man sublim mimkonst och förmågan att göra teater med minimalt med dekor och rekvisita är definitivt God natt min skatt ett fynd. Eller om man är mellan två och fyra år.

Julgransplundring på Nationalmuseum

Jag och pojkarna har dansat ut julen på Nationalmuseum idag. Nationalmuseets vänner (som jag genom mitt årskort tillhör) hade anordnat julgransplundringen. Enligt vännernas tidskrift så skulle julgransplundringen vara en perfekt aktivitet att ta sina "barn eller barnbarn" till.

Biljetten

Programmet

Det var nog mest mor- och farföräldrar som var där, om jag ska vara ärlig. Dessvärre var det nog inte heller någon förälder som anordnat programmet, med tanke på att evenemanget började med fika halv tolv och höll på till två på eftermiddagen.

Lunch i Atrium

För min del var det otänkbart att inte ge mina barn lunch (om inte annat för min egen självbevarelsedrifts skull) så jag började med att köpa biljetter och tog därefter med mig pojkarna ner i Atriumrestaurangen. Jag var lite stressad över detta, då jag visste att programmet skulle börja halv tolv, men då det på biljetten stod "drop-in fika" så bestämde jag att lunchen fick ta den tid den tog

Beslutet att börja med lunch var nog det smartaste jag gjort på länge. Maten var mycket god i vanlig ordning och pojkarna åt så det stod härliga till. Medan Caspar valde köttgrytan så fick Casimir en konstig fiskrätt (som såg ut som en stor friterad/stekt fiskbiff) som han också åt med god aptit. 

"De avhuggna huvudena"
av Théodore Géricault

Efter lunchen var det så dags för fikat som visade sig vara en torr och tråkig kanelbulle utan pärlsocker, vilket pojkarna skakade unisont på huvudet åt. Eftersom ingen av dem ens tagit en tugga skänkte jag bort bullarna till några barn som såg hungriga ut (och antagligen inte ätit lunch i restaurangen precis innan).

Casimir förevisar sina favoriter

Trots att vi ätit lunch och fikat hade vi därefter en halvtimma att fördriva innan det var dags för dansen runt granen, tid som vi ägnade åt att följa med en stund på en av barnvisningarna. Ganska snabbt gav jag upp, då det inte var vår vanliga museipedagog som höll i visningen utan en trevlig men ytterst opedagogisk kille som bland annat pratade med småbarnen om "pälsbrämade högtidskläder". Själv var jag nöjd i alla fall eftersom Casimir inte bara tagit museikillen i hand och sagt vad han hette, utan även presenterat lillebror (då Caspar var för blyg och gömde sig bakom mig vid presentationen). 

Istället för visning lät jag Casimir vara ciceron och visa lillebror favoriterna, vilket bland annat innebar en skulptur med en stor orm, en tavla med en ekorre och en skulptur av en centaur i slagsmål. Tavlan med de avhuggna huvudena var en bonus, vilket framförallt Casimir tyckte var oerhört fascinerande. 

Kom nu då!

Därefter började äntligen Julgransplundringen, vilket jag när det kom till kritan hade stora svårigheter att locka med Casimir till. Efter visningen var det nämligen "Ateljé för alla" och barnen skulle idag få göra frukter i lera. Efter en påminnelse om att det antagligen skulle finnas en godispåse till varje barn lät sig Casimir dock nådigt övertalas.

Trångt om saligheten

Själva dansen var trevlig även om det var väl trångt i affären som var vald för ändamålet. Personligen tror jag att det var tre gånger så mycket folk som lämpligt. Trots detta gick det ändå förvånansvärt bra att dansa, vilket antagligen mest berodde på en klämmig sångledare och en duktig dragspelare.

En riktig jultomte

Pojkarna får julpåse

Då dansen var slut fick alla barnen ställa sig på kö och fick därefter en julklapp bestående av en fin Elsa Beskow-almanacka och en liten godispåse. Ingen av pojkarna hann dock öppna godispåsen innan Casimir travade iväg till ateljén och leran, något som Caspar hade mycket svårt att acceptera till en början. Efter en stund fann han sig i sitt öde och satte igång att skulptera något som mest såg ut som hundbajs, som han sedan målade grön.

Glad i ateljén

Caspar skulpterar

Själv skulpterade jag frukter (lydig som jag är då det var temat för dagen) medan Casimir tillverkade ett träd med en bikupa i. 

Casimir ger bort sitt godis

Innan vi gick hem satte vi oss så slutligen i matsäcksrummet där pojkarna öppnade sina godispåsar. Casimir som inte är så väldigt förtjust i godis gav bort en hel del av innehållet i sin påse till Caspar.