God natt min skatt med Teater Tr3

Idag har jag och Caspar (3,5 år) varit och tittat på God natt min skatt med Teater Tr3 på Rosenlundsteatern. Jag hade sett fram emot teaterpjäsen, speciellt då föreställningen fått fantastiska recensioner.

God natt min skatt!

Sammantaget så tycker jag att föreställningen var bra, speciellt på så sätt att den var anpassad för målgruppen. Som vuxen kunde det väl möjligen bli aningen långtråkigt att se två skådespelare ta kudde och täcke från varandra under en halvtimmes tid, men de samlade treåringarna älskade det.

Så gillar man sublim mimkonst och förmågan att göra teater med minimalt med dekor och rekvisita är definitivt God natt min skatt ett fynd. Eller om man är mellan två och fyra år.

Julgransplundring på Nationalmuseum

Jag och pojkarna har dansat ut julen på Nationalmuseum idag. Nationalmuseets vänner (som jag genom mitt årskort tillhör) hade anordnat julgransplundringen. Enligt vännernas tidskrift så skulle julgransplundringen vara en perfekt aktivitet att ta sina "barn eller barnbarn" till.

Biljetten

Programmet

Det var nog mest mor- och farföräldrar som var där, om jag ska vara ärlig. Dessvärre var det nog inte heller någon förälder som anordnat programmet, med tanke på att evenemanget började med fika halv tolv och höll på till två på eftermiddagen.

Lunch i Atrium

För min del var det otänkbart att inte ge mina barn lunch (om inte annat för min egen självbevarelsedrifts skull) så jag började med att köpa biljetter och tog därefter med mig pojkarna ner i Atriumrestaurangen. Jag var lite stressad över detta, då jag visste att programmet skulle börja halv tolv, men då det på biljetten stod "drop-in fika" så bestämde jag att lunchen fick ta den tid den tog

Beslutet att börja med lunch var nog det smartaste jag gjort på länge. Maten var mycket god i vanlig ordning och pojkarna åt så det stod härliga till. Medan Caspar valde köttgrytan så fick Casimir en konstig fiskrätt (som såg ut som en stor friterad/stekt fiskbiff) som han också åt med god aptit. 

"De avhuggna huvudena"
av Théodore Géricault

Efter lunchen var det så dags för fikat som visade sig vara en torr och tråkig kanelbulle utan pärlsocker, vilket pojkarna skakade unisont på huvudet åt. Eftersom ingen av dem ens tagit en tugga skänkte jag bort bullarna till några barn som såg hungriga ut (och antagligen inte ätit lunch i restaurangen precis innan).

Casimir förevisar sina favoriter

Trots att vi ätit lunch och fikat hade vi därefter en halvtimma att fördriva innan det var dags för dansen runt granen, tid som vi ägnade åt att följa med en stund på en av barnvisningarna. Ganska snabbt gav jag upp, då det inte var vår vanliga museipedagog som höll i visningen utan en trevlig men ytterst opedagogisk kille som bland annat pratade med småbarnen om "pälsbrämade högtidskläder". Själv var jag nöjd i alla fall eftersom Casimir inte bara tagit museikillen i hand och sagt vad han hette, utan även presenterat lillebror (då Caspar var för blyg och gömde sig bakom mig vid presentationen). 

Istället för visning lät jag Casimir vara ciceron och visa lillebror favoriterna, vilket bland annat innebar en skulptur med en stor orm, en tavla med en ekorre och en skulptur av en centaur i slagsmål. Tavlan med de avhuggna huvudena var en bonus, vilket framförallt Casimir tyckte var oerhört fascinerande. 

Kom nu då!

Därefter började äntligen Julgransplundringen, vilket jag när det kom till kritan hade stora svårigheter att locka med Casimir till. Efter visningen var det nämligen "Ateljé för alla" och barnen skulle idag få göra frukter i lera. Efter en påminnelse om att det antagligen skulle finnas en godispåse till varje barn lät sig Casimir dock nådigt övertalas.

Trångt om saligheten

Själva dansen var trevlig även om det var väl trångt i affären som var vald för ändamålet. Personligen tror jag att det var tre gånger så mycket folk som lämpligt. Trots detta gick det ändå förvånansvärt bra att dansa, vilket antagligen mest berodde på en klämmig sångledare och en duktig dragspelare.

En riktig jultomte

Pojkarna får julpåse

Då dansen var slut fick alla barnen ställa sig på kö och fick därefter en julklapp bestående av en fin Elsa Beskow-almanacka och en liten godispåse. Ingen av pojkarna hann dock öppna godispåsen innan Casimir travade iväg till ateljén och leran, något som Caspar hade mycket svårt att acceptera till en början. Efter en stund fann han sig i sitt öde och satte igång att skulptera något som mest såg ut som hundbajs, som han sedan målade grön.

Glad i ateljén

Caspar skulpterar

Själv skulpterade jag frukter (lydig som jag är då det var temat för dagen) medan Casimir tillverkade ett träd med en bikupa i. 

Casimir ger bort sitt godis

Innan vi gick hem satte vi oss så slutligen i matsäcksrummet där pojkarna öppnade sina godispåsar. Casimir som inte är så väldigt förtjust i godis gav bort en hel del av innehållet i sin påse till Caspar.  

Stockholms kulturfestival 2012

På pojkarnas lediga fredag tog vi chansen att åka till Kulturfestivalen. Hade inte farmor tagit Lissan hade vi nog inte kommit iväg, eftersom det tog emot lite. Delvis på grund av att jag misstänkte att det skulle vara mycket folk i stan (jag hade rätt i mitt antagande) och delvis eftersom jag inte visste var alla de olika attraktionerna skulle befinna sig.

Brunkebergs torg (med kojkonstruktution)

Men eftersom farmor tog hand om Lissan så tog jag pojkarna och åkte in till Kulturhuset och lyckades därifrån hitta till Brunkebergs torg.

I programbladet hade det stått "Museitälten" och "Indras slott" utan någon vidare beskrivning vilket bekymrade mig. Det visade sig dock att alla olika attraktioner för barn "Maxat för mini" befann sig på ungefär samma ställe runt Brunkebergs torg. Det första vi såg var en stor kojkonstruktion (som egentligen var en skulptur lärde jag mig senare) som Casimir gärna ville klättra på.

Hopplös leksak

Dessvärre öppnade inte festivalen förrän klockan tolv så det första vi fick göra var att ta oss vidare och äta lunch. Jag valde en McDonalds på precis lagom långt avstånd, vilket gjorde att vi var tillbaka vid tolv. (Under lunchen satt jag som på nålar då det fanns en katapultleksak i Happy Mealen vilka pojkarna hade svårt att hålla fingrarna ifrån. (Caspar, som till skillnad från Casimir inte kunde räkna ut vart leksaken skulle flyga, sköt vid ett tillfälle iväg leksaken rakt på några turister.)

Museitälten

Så, vid tolv var vi tillbaka och kastade oss med liv och lust in i programmet. Dessvärre var kojkonstruktionen (som barnen för övrigt fick hjälpa till att bygga på) redan full med barn och kön till den ringlade sig lång.

Istället började vi med att följa med en tant på en liten promenad på området, där vi fick träffa några figurer från Hackebackeskogen och Kamomilla stad. Först mötte vi på skogsmusen som blivit av med sitt paraply men gärna sjöng en visa för oss istället.  Efter detta Jösse Bagare som saknade en gryta (men som sjöng pepparkakebakssången) och Tant Sophia som blivit av med sin handväska.

På besök i Hasselbackeskogen

Pojkarna tyckte det var roligt att följa med på promenaden (även om de var lite fundersamma i början) och ännu gladare blev de när vi hittade de tre rövarna tillsammans med de stulna sakerna. 

De tre rövarna

Efter rundturen sprang vi raskt vidare till teaterföreställningen "Gittan och Gråvargarna" som egentligen var huvudskälet till att vi tagit oss in till staden. Två skådespelare lyckades levandegöra berättelsen om den rädda flickan Gittan som blir modig efter att ha tillbringat natten i skogen tillsammans med Gråvargarna, utan någon som helst rekvisita.

Gittan och Gråvargarna

Jag var väldigt imponerad av skådespelarna och tagen av föreställningen. Även pojkarna uppskattade den mycket och satt helt stilla hela halvtimman. 

Efter teaterföreställningen gick vi ut på Brunkebergsområdet igen, i förhoppningen att komma in i kojkonstruktionen. Inte heller denna gång gick det, utan var lunchstängt. 

Vi vandrade vidare och passerade ett tält som det stod Marionetteatern på. Casimir blev genast eld och lågor när han hörde detta och jag gick därför till informationen och bad att få biljetter till dockteaterföreställningen som skulle börja en kvart senare.

Dockteater

Egentligen var det ingen regelrätt föreställning utan istället smakprov som spelades med olika dockor. Casimir var helt begeistrad och hade svårt att ta blicken från dockorna. När slutligen handdockan demonstrerades och dockspelaren frågade ifall det fanns någon som hade en sådan hemma, trodde jag nästan att han skulle springa upp på scenen. Fast det gjorde han inte, istället räckte han upp handen och berättade att han hade "en spindeldocka som kommit bort". Flera andra barn i publiken både ropade och störde föreställningen, vilket gjorde mig stolt över min förhållandevis väluppfostrade son och vår fina förskola (som uppenbarligen lyckats med handuppräckningsträningen).

Hur hänger det ihop?

Då föreställningen var slut gick alla barnen ut, utom just Casimir. Han gick raka vägen till stavdockorna (det vill säga de dockor som man kunde manövrera både med pinnar och trådar) och undersökte dem noggrant. Speciellt groddockan gillade han.

Inne i "Knacka på"

Det sista vi gjorde, innan vi började förbereda oss för hemfärden, var att lyssna på en uppläsning av barnboken "Knacka på". Boken finns både hos oss och hos farföräldrarna, så båda barnen kan den grundligt. Den här högläsningen var dock speciell på så sätt att handlingen gestaltades (bland annat med gosedjur) och dessutom så var två av rummen uppbyggda. 

Mycket folk på eftermiddagen

Vi kom aldrig in i kojan (alias skulpturen). Casimir kastade en sista längtansfull blick på den men sa sedan ingenting när jag förklarade att kön var för lång för att vi skulle kunna vänta. Istället bestämde vi att vi skulle köpa vår fredagsglass och begav oss iväg mot T-centralen. På Sergels torg träffade vi på en milt sagt underlig orkester som vi stod och lyssnade på en stund.

Udda orkester på Sergels Torg
(Det stora hjulet snurrade hela tiden och de små svängde)

Jag lyckades få pojkarna att vänta med glassen tills vi kom till t-banestationen. Det blev Västertorp den här gången, eftersom det tåget kom först.

Fredagsglassen

Väl hemma igen träffade vi både farmor och Lissan (som också varit i stan) men som tagit den vanliga tunnelbanan hem och pappa som kom cyklande från jobbet.

Mulle Mecks temapark i Järvastaden

Vi har besökt Mulle Mecks lekpark i Järvastaden vilket var en alldeles förtjusande bekantskap. 

Lekplatsen utifrån 

Hela parken var oerhört välarbetat och det fanns ett tiotal olika hus som alla hade olika funktioner. Eller vad sägs om en labyrint eller en spelande karusell? 

Blomsterlabyrint

Pojkarna tyckte bäst om bilarna och skeppet medan jag uppskattade de fint arbetade miniatyrhusen såsom biblioteket (som faktiskt är ett alldeles riktigt litet bibliotek) eller observatoriet bäst.

Skepp o'hoj

Bredvid skeppet fanns även en fyr som tänds när det börjar mörkna (vilket vi fick tillfälle att se vid gårdagens nattliga besök) och en bit bort fanns en rymdraket.

Djupforsens observatorium

Daisy Diesels hus

Vi tillbringade i stort sett hela dagen på lekplatsen och gjorde egentligen bara ett avbrott för mat på en närbelägen pizzeria. Jag försökte beställa vegetarisk pasta men nekades kategoriskt eftersom det inte fanns någon vegetarisk rätt i matsedeln. När jag frågade om de inte kunde göra någon rätt vegetarisk fick de två anställda något vilt i blicken och sa att det absolut inte gick "eftersom det inte står hur man gör i recepten".  Då gav jag upp och beställde pizza istället. 

Väderstation

Vädret för dagen var ganska dåligt, det var kallt och grått och duggregnet hängde i luften hela tiden. Barnen lät sig inte bekommas av detta. Casimir fick till och med byta kläder efter hand eftersom overallen blev för varm. 

Lekplatsen sedd uppifrån

Till Mulle Mecks park kommer vi garanterat att återvända igen.