Lekplatsen Bryggartäppan Södermalm

Jag och pojkarna, Casimir (sex år) och Caspar (fyra år), har besökt Bryggartäppan, en Per Anders Fogelströminspirerad lekplats på Södermalm.

Lekplatsen Bryggartäppan

Precis som de lekplatser som Lekplatsbolaget gjort tidigare (som Junibacken och Mulle Mecks lekpark) så är Bryggartäppan väldigt fin och välgjord. Husen är uppbyggda efter beskrivningar i Fogelströms böcker här och där finns små skyltar med utdrag ur böckerna.  

Krogen sista styvern

På lekplatsen så finns det flera hus som man kan gå in i och dessutom en fin stenbro som lämpar sig utmärkt att leka "Bockarna bruse" under. 

Smedjan och Henning & Lottens hus

Ridvänligt hästlass

Finaste huset är Henning och Lottens hus där båda pojkarna lekte väldigt länge. Resten av tiden ägnade storebror åt att sälja glass i handelsboden och lillebror åt att klättra i träd och leka på hästskjutsen. 

Handelsboden

Både jag och barnen gillade lekplatsen väldigt mycket. Vi tillbringade ett par timmar där utan några problem, och skyltarna gjorde det spännande också för vuxna att titta på de olika byggnaderna. Det var enkelt att ta sig kommunalt (tunnelbana till Skanstull) och sedan en kort promenad upp för trapporna bakom thaimatskiosken (vilken syns från t-banestationen) och sedan bara rakt fram tills man ser parken.

Labyrint

Egentligen fanns det bara två nackdelar med lekplatsen. På lördagseftermiddagen var det väldigt mycket folk där. Barnen verkade inte besväras nämnvärt av detta men jag tyckte det gjorde övervakning och social interaktion lite krångligare. Som tur var så började det duggregna efter ett tag, vilket skrämde hem många som bodde nära. Den andra nackdelen (och en betydande sådan) var att det saknades toalett. Spenderar man ett par timmar i en lekpark är det ofrånkomligt att någon blir kissnödig. Vi löste problemet genom att gå till ett närliggande kafé och fika (vilket tyvärr inte var någon kulinarisk upplevelse med några trötta Delicato-bollar och Hallonsoda). Under tiden som vi satt där kom det en annan familj med två barn som bad att få låna toaletten och som inte ville fika, vilket ledde till att de fick betala tio kronor för tjänsten. Med tanke på biträdets suckar och himlande med ögonen förstår jag att detta inte tillhörde ovanligheterna. 

Sammantaget var dock Bryggartäppan en väldigt trevlig erfarenhet och väl värd ett besök, gärna för far- och morföräldrar med barnbarn och helst då inte en lördagseftermiddag.

Pettson och Findus på Musikaliska

Idag har jag, Caspar (fyra år) och Casimir (sex år) varit och sett Pettson och Findus på Musikaliska Akademien. Föreställningen var en del i de aktiviteter som fanns att tillgå på Musikaliska Akademiens temadag "Barnens Dag".

Poster

Att vi skulle gå på Pettson-föreställningen var något som jag kom på igår kväll. Jag utgick ifrån att föreställningen skulle vara fullbokad, men döm om min förvåning när det fanns gott om platser kvar.

Pettson, Findus och hönan

Konserten (allsången eller föreställningen vad man vill kalla det) bestod av en del teater, lite spex och mycket musik och sång. Både jag och barnen tyckte det var väldigt roligt, även om jag snabbt insåg att jag nog borde förklarat det stora musikinslaget för barnen i förväg (som hade ställt in sig på barnteater). 

Kapellmästaren som tupp

I vilket fall som helst var hela föreställningen väldigt rolig och givande. Sven Hedman är ju Pettson personifierad och Fanny Wistrand som Findus var både charmig och skicklig. Personligen tyckte jag nästan mest om kapellmästaren Per-Olof Ukkonens arrangemang för blåsorkester och det faktum att han dessutom dirigerade iförd tuppdräkt gjorde upplevelsen komplett.  

Dansant katt

Pettson och Findus i blåorkestertappning var alltså ett vinnande koncept och efter en mycket aktiv dag, som bland annat innebar ett par timmar i en tema-lekpark, så var barnen och jag rörande överens om att föreställningen varit dagens höjdpunkt.